Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
att hon ej kunde se honom; det hade varit
omöjligt inför ett par ögon — inför ett par
oundkomliga ögon!
»Hvad fattas dig, Abraham? Hvarför
sprang du ifrån mig? Hvar är du? Kom hit
igen och sätt dig.»
»Nej, Grete, jag måste gå; klockan är
mycket. God natt! Jag kommer snart igen.»
Abraham återvände från sitt triumftåg
med böjd rygg, skygg och så besynnerligt
slapp i benen. Allt hvad han försökte på tjä-
nade till ingenting; det var alls icke någon
obetydlighet, det som hade händt, ty det var
lögn, uppenbar, tydlig lögn; han hade nog -
ljugit förr, så der småljugit, men aldrig så
fegt, så planmässigt. Och ett par stora, djupa.
ögon hade liksom tagit plats i det blinda an-
sigtet och stått ett ögonblick inför honom; och
han kunde ej undgå dem, huru han än manöv-
rerade och krökte sig; han måste tänka på sin
mor — pinsamt och motsträfvigt; men han
måste. —
Efter som tiden led och han kom in i för-
hållandena, fick också komminister Morten
Kruse mycket att göra. Sitt presterliga värf
skötte han med söndagspredikan efter tur samt
en och annan bibelförklaring, så att kolpotö-
rerna ej skulle ha något att säga. Men för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
