Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
honom sprattla under hennes öfverlägsna be-
handling.
Och han nappade genast; men hon ryckte
för tidigt på snöret.
Ty så litet fin Marcussen än var, så nar-
rade en qvinna honom icke lätt; och då han
strax märkte, hvad han skulle begagnas till,
fortfor han att vara hennes vördnadsfulle ka-
valjer, utan att någonsin vilja märka de små
vinkarna att komma närmare.
Clara blef öfverraskad och förtretad ; detta
småstadslejon ville då ej böja sig! Hon ville
tvinga honom. Men dervid blef hennes sätt
så besynnerligt forceradt, att Abraham en gång
vågade säga till Clara efter en bjudning:
»Du skämmer bort den der Marcussen
för oss!>
»>Hvad menar du?»
»Du gör för mycket väsen af honom; han
är ju inte annat —»
»— än din fars kontorist? Det var väl
det du ville säga; jo, du menar det allt ärligt
med dina talesätt om frihet och jämlikhet; när
allt kommer omkring, är du en löjlig aristo-
krat.» ; - :
»Det var ingenting om hans ställning jag
menade. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
