Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Mörkrets makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begärde blott att få bli ensam med sig själv och sin
sorg.
Som i en dröm gick han ur rummet, genom
förrummet, tamburen och skulle just lämna huset, då
han plötsligen märkte att han var barhuvad.
Han kom ihåg att han kastat hatten ifrån sig
på bordet i förrummet och vände sakta om för att
hämta den.
Redan stod han i begrepp att med hatten i hand
tyst dra sig tillbaka, då han hejdades genom ljudet
av ett skärande hånskratt från andra sidan om den
halvöppna dörren till konsultationsrummet. Med
eller mot sin vilja lyssnade han pinsamt berörd –
skillnaden mellan skrattet och den allvarliga
stämningen där inne för blott ett par minuter tillbaka
verkade på honom i hans närvarande själstillstånd
nästan som ett slag i ansiktet:
ȁh, Oswald, du var helt enkelt obetalbar!
»Illusioner» — »amentia» – »paranoia» – och
alltsamman med en likbjudarmin – allvarlig som
Tut-anknatons mumie – sannerligen tror jag inte ibland,
att högra makter skapat dig enkom till min privata
uppbyggelse!»
Evert kände igen Irma Brands lena, litet
främmande uttal och lyssnade vidare stel av
förskräckelse.
»Och lade du märke till med vilken snits alltihop
gick i det där unga tandbotarfröet?
Herre Gud, en sådan oskuldsfull åsna!»
Denna gång kände Evert igen assistentens röst.
»Min egen lilla söta åsna — för söt är han,
Oswald – söt och frisk som ett moget
sommaräpple!»
»Vad tänker du göra med flickan, Irma?»
»Med henne? Behålla henne i fängsligt förvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
