Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
liten försmädlig påminnelse för vederbörande om dagens be-
tydelse.
Första maj skulle man »dricka märg i benen». Då gick man
ut i skogen och borrade björkar samt drack den utsipprande
saven. Även skalade man barken av tallen och åt den sötaktiga
savmassa som fanns därunder. Dagen kallades för »savedagen>.
Under stjärnklara höstkvällar kunde man i »Vinterbrötan>
(Vintergatan) utläsa hurudan den kommande vintern skulle bliva.
Genom att noggrant studera de ljusare fläckarna i nämnda him-
melsföreteelse och med ett visst avseende fästat vid deras in-
bördes lägeförhållanden, kunde man förutsäga hur många större
snöfall och köldknäppar det kom att bliva, ävensom vid vilken
tid de skulle inträffa. i
För sin utkomst var folket så gott som uteslutande hänvisat
till vad det egna jordbruket kunde giva. Och det var på de
små steniga, magra och jämmerligt illa skötta jordläpparna
oftast ganska obetydligt. All den jord, som kunde synas äga
det ringaste odlingsvärde, bröts också upp till åker, för att
efter hand på sitt sätt bidraga till en livligt åstundad skörde-
ökning. Ett nyodlingsföretag var ett särdeles besvärligt arbete.
Uppbruten sten kunde stundom på vissa ställen täcka en ny-
odling till mer än alnsdjup innan den blivit bortforslad och
upplagd i stora rösen eller använts till hägnadsmur omkring
det uppodlade området. En arbetskarl, som bröt upp »nylann>,
erhöll såsom ersättning för detta sitt arbete rätt att tillgodogöra
sig de första tre årens skörd på den odlade jordbiten.
Jordbruksredskapen voro av enklaste slag. Ett årder, utan
ringaste järnbeslag mer än själva billen, var jämte en träpinnharv
de enda jordbruksredskap, vartill dragdjur användes. Träspadar
med järnskär, hackor samt en liten trävält, »bulten> kallad, som
drogs av småpojkar, var allt som behövdes, utom en kvast att
efter sådden sopa stenarna med. |
Vid sådden rättade man sig mer på Bondepraktikans upp-
gifter om gamla märken m. m. och på den s. k. veckotalsräk-
ningen, än på den för handen varande årstidens större eller
mindre lämplighet. De enda sädesslag, som odlades, voro råg
och korn. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
