Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
en novis, uppträdde med så mycken kraft, eld och
målmedvetenhet, då det gällde att hävda ett stort historiskt minne.
Vad hans yttre apparition angår, så får man en mera intim
föreställning därom än vad de mera officiella porträtten kunna
ge, i en gruppbild av lärare från 1858, reproducerad i arbetet
Roosval-Swahn: »Storskolan i Kalmar», del I, sid. 235. Han
står där bland en grupp av lärare, bland vilka märkas män
sådana som J. J. Borelius, sedermera professor i filosofi och
P. Sjöbring, den blivande biskopen. Vi ha således här
ungdomsporträtt av tre kalmariter, som längre fram var och en på
sitt område skulle skapa berömmelse omkring sina namn och
omkring sin hemstad.
Sylvanders bild på denna grupp visar en man med en ganska
from uppsyn, med långt hår och klädd i slängkappa. Han
står stödd på sin käpp, ytterst i raden, och hans drag påminna
i sin blidhet närmast om Hans Christian Andersens. Men detta
oansenliga yttre var som ofta händer kompenserat med en
inre eld, stark vilja och okuvlig energi, då det gällde
fullföljandet av ett en gång utstakat livsmål.
I gatubilden av det gamla Kalmar skymtade man då och då
hans gestalt bland borgarnas och köpenskapens folk. Han
kom där med sin snabba gång och med en stor lunta böcker
och arkivalier under armen, som han skulle plöja igenom för
sitt stora verk. Redaktör M. Borgwall frammanar denna bild
i sin förut citerade minnesteckning. Sylvander var på väg
hem till sin gård Storgatan 64, där han på nedre botten hade
sin bostad. Det var ett vackert och markant hus, byggt år
1820 i gustaviansk stil med ett högt brutet tak och lång
imponerande gatufasad. Sylvanders far köpte huset 1829 och
efter kammarrättsrådet inlöste sonen, Volmar Sylvander
fastigheten 1857. På Sylvanders tid hörde detta hus säkert till ett
av stadens mera förnämliga. Ännu i dag talar det om sina
gamla goda anor.
Här i sitt hem gömde han sig nu undan i sitt arbetsrum,
och det säges att hans skrivbord var så tungt och högt lastat
med böcker, att man knappast skymtade den oansenliga ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
