Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
byggnaden på Stora Hanåsa. (Min bror Nils-Johan tog tjänst
hos kammarherre Harmens, som också var ägare till Hanåsa då
och slöt som rättare åt honom.) Vide och sälg och sånt där växer
vilt omkring murarna där stugan har stått. Fruktträden, som far
satte, är utgångna de också, numera. Far var släktrakad, men
hade ”skepparekrans” omkring "hakan. Flan hade så god sång-
röst att han hördes över de andra, var han än satt i kyrkan. Men
hans far ”klockarn” var värre ändå. När han satt inne i en stuga
och sjöng så ”skroade” det i alla kopparkittlar och plåtbunkar
som fanns där.
Far var i hela sin tid rättvis mot alla och envar. När mor var
död tog han fram kontanter och gav oss barn våra andelar. Det
som sen blev över var hans. Och när det skulle hållas boutred-
ning efter honom hade han varken skulder eller fordringar på
bygden. Möblemanget var ju inte mycket värt. Det bestod av en
sådan där väggfast säng som fanns i alla soldathem, hopspikad
som en lår och omöjlig att dra ut samt ett likaledes väggfast
skåp, vilket i likhet med sängen, tillhörde roten. Sen var det
någon gammal dragkista och lite annat lika enkelt bohag för
övrigt.
Far var en skicklig spelman på fiol och klarinett och han var
ofta nog borta en åtta—fjorton dar i stöten på kalaser och fest-
ligheter och spelade. Mej gav han en gång en fiol, men tog den
sen ifrån mej och gav bort den. Fiolens nye ägare lade den i en
säng. Där råkade han sätta sig på den så den gick i kras, och
sen var det slut på vissla” sa” gumman skar av läppen. — Den
tid far hade sin egen fiol kvar var pengarna lite värda. Han
bjöds 50 riksdaler för den, men då hade han blivit väckt och an-
såg att han syndat så mycket med fiolen så den aldrig borde
brukas mer. Och så brände han opp” en — men inte slutade man
opp att göra fioler för det, inte. Klarinetten hade han kvar så
länge han levde och det hände att han ända in på ålderdomen
om söndagarna gav sig ut i skogen för att i ensamheten spela
på den. Efter hans död fick en släkting, som sedan for till Ame-
rika, övertaga instrumentet.
Det fanns många spelmän i socknen på fars tid men ingen
som gick upp mot honom. Han kunde t. ex. ställa om strängarna
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
