Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
grundvalen av denna princip skapade en fast och klar organisation
”til Rijkzens allmoges beskydd och wältrefnadt”. Under de första
åren på 1680-talet bedrevos under ledning av landshövdingarna under-
handlingar med allmogen i de olika länen angående villkoren mellan
Kronan, bönderna och krigsmännen, vilka överenskommelser nerteck-
nades i s. k. kontrakt eller roteböcker — huvudsakligen under åren
1684—385 stadsfästes slutligen dessa kontrakt i kungliga förordningar,
vilkas stadganden i allt väsentligt blevo gällande tills indelningsverket
övergavs genom 1879 års beslut.
Karl XI:s nya regementsrullor indelade större delen av landet i ett
nytt system av kamerala enheter, vilka skulle uppsätta var sin krigs-
man. Dessa enheter kallades rusthåll och rotar, rusthållet för rytte-
riet (i Blekinge och S. Möre också för flottan), rotarna för infanteriet
och större delen av flottan. Till grund för rusthållsindelningen lades
beloppet av en gårds räntor till kronan och systemet byggde på efter-
skänkandet av dessa räntor mot att gården höll ryttare och häst (eller
j vissa fall båtsman) med torp, lön, persedlar etc. En noggrann be-
räkning uppgjordes över vad rusthållets prestation kunde anses vara
värd ) kontanter — gick inte detta belopp och räntesumman jämt upp
skulle rusthållaren antingen ha hjälp om räntan var för liten, eller
till kronan leverera in överskottet varmed räntan eventuellt översteg
rustningskostnaden. Var en viss gård alltså för liten lades till den-
samma andra smärre, vilka skulle till rusthållaren, stamhemmanet,
erlägga kontanta avgifter, dessa hjälpgårdar kallades augmenter. Till
rusthåll togos i allmänhet större eller odelade gårdar.
Det var en annan beräkningsgrund som användes vid roteindelnin-
gen, nämligen icke kronoräntorna utan hemmantalet — i genomsnitt
skulle två hela hemman bilda en rote, men härutinnan existerade stor
variation i det att ibland fyra hemman, ibland mindre än två, kommo
att bilda roten (i Småland 1 15 hemman på en knektrote — smålän-
ningarna voro alltså utsatta för en jämförelsevis hård rotering). Då
hemmanen i regel voro starkt uppdelade på olika brukningsdelar blev
det ofta ganska många bönder i en rote. Den största av dessa lotter
blev stamrote och på dess mark skulle torpet byggas — bonden kal-
lades rotemästare och var ansvarig för rotens skyldigheter. De övriga
lotterna kallades strörotar. Alla lotterna i roten skulle efter resp.
storlek bidraga till kostnaderna för knekten eller båtsmannen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
