Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
gående i samma stycke, nämligen att ersättningen i fråga vore
beroende av behovet att medföra hantlangare. Annan tolkning
skulle medföra, att av förrättningsmannen företagen
nattkvartersresa kunde föranleda större kostnad än den av allmänna
resereglementet medgivna högsta om 12 kr. Resereglementet för
kartverket,’ vilket tillkommit i besparingssyfte jämlikt allmänna
resereglementet 1 § andra st., skulle vid sådan tolkning som nyss
nämnts föranleda högre kostnad, än allmänna resereglementet
medgiver. Beräknades åter ersättningen särskilt för
förrättningsmannen och särskilt för hantlangaren, skulle detta innebära att den
senare medgåves en ersättningsrätt, vilken enligt allmänna
resereglementet icke tillkomme honom.
I resereglementet för kartverket § 5 andra stycket stadgades,
att gottgörelse till förrättningsman, vilken i annan automobil än
taxeautomobil medförde kronan tillhörig arbetsutrustning, icke
ut-ginge vid färd för erhållande av nattkvarter. Av den
omständigheten att motsvarande inskränkning saknades i § 4 hade Landberg
dragit den slutsatsen, »att laggivaren ej velat ställa
handräckningsmanskap utan möjlighet att erhålla nattkvarter». Oavsett att
möjligheten för hantlangare att erhålla nattkvarter icke berodde
av att han medföljde förrättningsmannen till den mer eller mindre
avlägsna ort, denne uppsökte, och att hantlangaren anställts med
förpliktelse att själv ombesörja sina förflyttningar i den mån de
icke anordnades av förrättningsmannen, kunde erinras, att
ovansagda inskränkning vore en inskränkning i kartverkschefens
(avdelningsföreståndarens) befogenhet att avgöra, när transporten av
kronans utrustning varit av behovet påkallad. Någon
motsvarighet härtill funnes ej i § 4. Prövningen av där omförmält behov
hade hittills vid utbetalningen skett ur den synpunkten, att det
vore behovet i och för tjänsten som i reglementet avsåges.
Landberg syntes göra gällande, att prövningen borde ske ur
hantlangarens synpunkt. För kartverket vore frågans avgörande
ekonomiskt betydelsefull dels för framtiden dels även beträffande de
senast gångna åren, enär vidlyftiga efterräkningar torde vara att
vänta i händelse Landbergs yrkande vunne bifall.
Tjänsteman, som företoge nattkvartersresa, kunde utsträcka denna
efter gottfinnande, dock att ersättningen icke finge överstiga
12 kr. I händelse han bemyndigades åtnjuta ersättning efter
50 öre för tillryggalagd mil för varje hantlangare, som han under
sådan resa medförde i privat automobil, funnes för dylik
ersättning ingen maximigräns fastställd, och det kunde väntas att
benägenheten att utsträcka nattkvartersresa längre än de lokala
omständigheterna krävde skulle ökas, då därmed förenad förbrukning
av bensin skulle bliva kostnadsfri eller nära kostnadsfri genom
hantlangares medförande. Det vore nämligen ofta för
tjänstemannen ett intresse att, oavsett de inkvarteringsmöjligheter, som funnes
på närmare håll, utsträcka resan till sitt s. k. huvudkvarter och
därigenom undgå utgifter, vistelsen utom detta medförde, och
vilka motiverat det högre tjänstgöringstraktamentets bibehållande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
