Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
tolkning av bestämmelserna syntes leda till att Olsson, såsom den
förmodligen främste bland förrättningsmännen, skulle ägt
debitera såsom för taxeautomobil, vilket dock strede emot
resereglementet för domänverkets tjänstemän. Olsson yrkade, att
revisionens talan beträffande ersättningen för de av honom och
godemännen gemensamt företagna resorna måtte ogillas och Olssons
återbetalningsskyldighet alltså fastställas till allenast 3 kr. 20 öre
eller att, därest detta yrkande icke kunde vinna bifall, Olsson, som
uppbure fast respenninganslag, måtte få för ifrågavarande resor
för egen del uppbära ersättning enligt allmänna resereglementet.
Domänstyr. åberopade såsom utlåtande över besvären ett av
revisionen avgivet memorial, däri anfördes följande: Såsom av
be-svärsinlagan framgingo, hade jägmästaren i Vimmerby revir för
resa i egen bil med två gode män vid laga syn till dessa utbetalat
ersättning, som om de hade anlitat taxeautomobil. Jägmästarens
egen resekostnad skulle utgå av fast respenninganslag. Det
överklagade beslutet gällde icke frågan huruvida jägmästaren hade
skyldighet att anordna samåkning och vore ej heller beroende av
formen för den ersättning, som av statsmedel utginge till
jägmästaren för resan, utan måste ses enbart som en debiteringsfråga för
gode männen. Dessa hade vid fullgörandet av sitt uppdrag
tillsammans med jägmästaren såsom kronans ombud företagit
samåkning i den senares bil viss del av förrättningsresan. Samåkning
hade alltså skett enligt 8 § allmänna resereglementet. Den
automobil, som därvid användes, tillhörde annan förrättningsman än
gode männen, varför dessa enligt 8 § 3 mom. ägde uppbära
km.-penningar. I vad besvären avsåge högre ersättning åt gode männen
syntes de ej vara berättigade. Olssons alternativa yrkande om
särskild resekostnadsersättning för egen del enligt allmänna
resereglementet hade icke tidigare underställts Domänstyr. och syntes på
den grund icke kunna upptagas till prövning i KammarR.
Målet avgjordes i KammarR. d. 2 juni 1938, därvid KammarR.
(kammarr.r:n Norrman, von Sydow och Wikström, föredragande,
samt assessorn Neuendorff) utlät sig sålunda: KammarR. funne
ej skäl att göra ändring i Domänstyr :,s beslut i vad det
överklagats.
Vad anginge Olssons alternativt framställda yrkande om att för
ifrågavarande resor få för egen del uppbära ersättning enligt
allmänna resereglementet så enär detsamma blivit först hos KammarR.
framställt, funne KammarR. samma yrkande icke kunna till prövning
upptagas.
10.
Tolkning ay bestämmelsen i 20 § allmänna resereglementet.
Hos K. B. i Kopparbergs län anhöll extra lantmätaren Mac P.
Hamrin i Säter om resekostnads- och traktamentsersättning av
3—383978. Kammarrättens årsbok 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
