Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Förtrampad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTRAMPAD 81
IV.
Så gingo sex lyckliga år.
Per hade vuxit upp till en kraftig ung man, lika mycket
omtyckt av sina fosterföräldrar, som han tyckte om dem.
Smeden, som var en för sina förhållanden både begåvad
och kunnig karl, kände sig som ett slags beskyddare åt
Per, som alltid kom till korta, när det gällde att bruka
andra vapen än armarna. Och smeden kände sig alltid
rörd över Pers klumpiga försök att oförmärkt ge utbrott
åt sin trofasta tacksamhet.
»Nu kom jag på dig, min gosse», skrattade han. »Men
jag tycker om dig!»
Smedens hustru pysslade om Per som om han hade
varit hennes egen son.
Detta hem var också Pers hela värld.
Medan han var yngre, gick han ibland till modern, men
de växte alt mera ifrån varandra ju äldre han blev, tils
deras ömsesidiga känslor sjunkit ner till ett minimum,
som nog inte kunde uttryckas med något lämpligare ord
än: likgiltighet.
Bland ungdomen rörde han sig icke. Pojkarna
fruktade honom. Han var häller icke någon kurtisör, så att
han kunde göra lycka hos flickorna.
Därför höll han sig hemma hos de gamla.
Då, en lördagskväll, kom smeden dödssjuk från staden.
Det var lunginflammation, det förstod han själv. Han
ansåg det dock icke vara så farligt. Han hade varit utsatt
därför två gånger förut.
Men det var värre än någon gång förr, det insåg Per.
Sedan han hulpit gumman att bädda ner honom, begav
han sig ut för att låna en häst och fara efter läkaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
