Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - Sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade något mer än brödet att kämpa för. Genom varje
moln glindrade ett vänligt minne eller ett glatt hopp fram,
och det hette Elin. Han kunde inte tröttas, han kunde
inte gå under, han behövde inte, som så många andra,
söka dåliga surrogat för en smula »aandsliv», ty han hade
erotik att färga upp sitt liv med.
Med vilken glädje hade han inte bygt upp sitt hem!
Varenda sak stod och viskade om hans kärlek till henne.
Vilket studium hade det inte varit att räkna ut, vad hon
tyckte om, huru hon ville ha det eller det! Men hon
skulle bli så glad över det, och det var lön nog för
så litet!
Hennes far hade slagit på för stort, överspekulerat
och blivit ruinerad. Pastorn rent av fröjdade sig däröver.
Ty det förde ju honom ett steg närmare målet.
Nu hade han stält till en liten fest och vigt in sitt
hem, och till den hade han även bjudit Elin, och hon
hade kommit.
Hon fann alt så trevligt.
»Ja, det fattas nu bara ett, något mycket väsentligt
för övrigt», sade han, då de kommit för sig själva ute
på verandan.
»Vad då?»
»Å, en husmor naturligtvis.»
Och så berättade han henne sitt liv och vad hon
tagit för plats däri. Och så frågade han henne, om hon
ville bli hans hustru.
Hon blev först förvånad och sedan ledsen. Aldrig
hade hon haft en tanke ditåt. Han var ju så allvarlig,
så olik henne, så gammal. Nej, det kunde aldrig, aldrig ske!
— — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
