Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP-STADEN.
15
sig landet genom »Lions Hill, Rump och Head» till det
storartade, på denna, nordliga sidan tvärbranta och jemna
Tafelberget, hvilket lik en mörk våg hotar att krossande
falla ned öfver den vid dess fot belägna staden. Vid
bergets östra hörn står »The Devils Peak», spetsig och
moln-böljd, och omkring dess fot slingar vägen mellan villor och
parker. På motsatta sidan af viken ligger ett sandigt
slättland och i fonden deraf synes fjerran gråblå mystiska berg,
mm vid stranden lysa ännu liksom genom århundraden
Hottentotters natteldar, och förlänar det eljest civiliserade
landet ett utseende af vildhet.
Men låt oss företaga en liten tur in åt staden, för att
se huru den är beskaffad.
När man landstiger är det på gamla verldens sydligaste
udde flera tusende mil frän Sverige. Dat är en betydlig
väg, och tänk! dessutom i Ilottentotternas, de vilda,
raggiga Hottentotternas land; landstiger man med detta i
tanken, så blir man vid första anblicken högst förvånad att
se de breda, snörräta gatorna, de utmärkt snygga, ehuru låga
husen, mängden af buiiker och hoteller, samt alt höra bullret
och skramlet på gatorna; man är frestad al t tro sig vara i en
europeisk stad, någonstädes i »the united Kingdom». Man
märker dock snart söderns och värmans inflytande, man
ser de platta taken, de stora halföppna fönstren med sina
jalusier, de mångfärgade och lätt klädda figurer, som röra
sig på gatorna; och på de stora, med 6—12 par oxar
förspända vagnarne känner man igen Kap. Man ser der
Araben med sin fina drägt, sin brokiga turban, och skägg efter
råd och lägenhet. Man ser Kaffern i sin klädnad af en
matta, kastad öfver axlarna, och ett stycke tyg kring
med-jan — man ser Kinesen med sin spetsiga hatt och sina
sneda ögon, alldeles likadan som han skyldrar på våra
thé-brickor. Och går man ut vid solnedgången, för att
promenera i »Government Garden» eller på exercisplatsen, så
får man se den tjocke flegmatiske »Myn Heer» med sin
ännu stadigare äkta hälft vandra, åtföljda af mer eller
mindre talrikt ungherrskap af begge kören, hvilka på sin
o-drägliga Kap-holländska snacka om diverse. Der ser man
den engelske »gentlemannen» i sin eviga svarta frack taga
några damer i hand, under det ett par kontorister ila
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
