Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkogård gåfvo i korta data antydningar om
deras gärning och lif. Bygdens odling var dock
deras verk, och i bygden lefde deras minne.
Den sista ättlingen af den gamla släkten hette
Magnus, och hans historia var olik deras, hvilka
förut bott och härskat på Skogaholm.
Att Magnus Brandt kom att stanna på godset
och ej sökte sig bort, dit hans håg drog honom,
berodde emellertid icke närmast på honom själf.
Magnus Brandt var född, strax sedan ruset efter
Gustaf III:s statskupp hade börjat lägga sig.
Hans ungdom och tidigaste mannaålder föll
samman med upplysningstidehvarfvets
blom-stringsperiod, och i sin mannaålder fick han
upplefva Sveriges vanmakt och vanära, Gustaf
IV Adolfs afsättning, Finlands förlust och strax
därefter Bernadottes plötsliga uppträdande på
skådebanan och de stora förhoppningarnas
dagar. Med själ och hjärta hängifven de idéer, som
brötos i det adertonde seklets glansår, var han
en studiernas man mera än en handlingens.
Som enda sonen till en rik far och ensam
arf-vinge till Skogaholm, ansåg han sig utan
svårighet kunna få följa sin böjelse, hvilken
närmast var den att fara ut i världen, lära och
se, för att en gång komma hem och vid mogna
år välja den bana, hvilken kunde stå öppen för
honom. Måhända gömde han böjelsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
