Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färg hennes ögon hade. Så underligt skimrade
de för hans blick. Ej heller visste han, om
hon egentligen var vacker. Han blef både
öfverraskad och lycklig, när han en gång hörde
hennes skönhet berömmas som en allmänt
erkänd sak. Utan att göra sig reda för orsaken,
njöt Magnus Brandt af att veta sig i denna
unga kvinnas närhet, emedan han då åter kände
sig lycklig och ung.
Allt det han genomlefvat, som han fann
så tungt, och hvarom han aldrig haft någon,
med hvilken han tyckt sig kunna tala, blef
för honom, som gled det tillbaka bland
skuggorna, medan han själf trädde fram i solljuset
och värmdes däraf. Mycket talade han aldrig
vid henne, men hvar gång detta skett, glömde
han, hvarom samtalet handlat, kände sig lätt
till sinnes och lugnare. Helst satt han och såg
på henne, när hon, klädd i en blommig
muss-linsklädning och en stor gul halmhatt med ett
smalt sammetsband omkring, gick öfver
gårdsplanen, eller när hon, barhufvad, på lätta steg
ilade uppför den breda trappan, som ledde från
den stora öppna vestibulen och upptill
gästrummen.
Så tyckte sig Magnus Brandt aldrig hafva
sett en kvinna gå. Hennes gång verkade på
honom som ljuflig musik. Och en afton när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
