Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogaholm, och därutanför vet hon ingenting,
älskar intet och längtar till intet. Men allt
som skett på Malmhyttan, där hon var förr,
och på Skogaholm, dit hon sedan kom, vet
hon, och att ha tand för tunga har hon lärt.
Till allt hvad som förut händt, har nu
kommit något nytt, som en gång skall läggas till
de minnen, hvilka hon gömmer så troget.
Brukspatron har sagt, att hon skall vårda den sjuke.
Och Sara förstår sådant. När hennes nåd låg
sjuk, vårdade hon henne, och när hon dog,
satt Sara vid hennes säng. Ingen mer än
brukspatron och Sara voro inne och sågo, när hon
dog. Sara kommer att tänka på detta, när hon
sitter vid den bleke främlingens bädd, och det
kommer öfver henne som en förutaning, att
något här skall ske, hvilket ej är till det bästa.
Som hon tänker detta, öppnas dörren
ljudlöst, och Karin smyger in. Karin är gunstling
hos Sara som hos flere och van att få göra
allt, hvad hon vill. »Tyst!» hviskar flickan och
smyger sig sakta fram till bädden.
— Hvad vill Karin? hviskar den gamla.
— Jag vill bara se, om han lefver, hviskar
Karin till svar.
Orörlig står hon framför bädden och ser i
förhängenas skuggning blott en manlig hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
