- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
49

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Från densamme till densamme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

något tvivel. Medryckta av idéernas brusande
orgeltoner offrade vi gladt vårt liv. Som tankens
överstepräster svängde vi rökelsekaren och svingade oss upp
på rökelsens skyar. Kilen, John och jag prisade Gud
och uppgingo i honom för alltid — Gud, idealet, den
fullkomliga mänskligheten, människans gigantiska
enhet av kropp och själ. I våra hjärtan dvaldes en
religion som bjöd oss att tjäna idealet. Vi strävade att
bli vad vi instinktlikt kände att »människan med
hennes droppande varma tårar» kunde bli. Vi voro
fanbärarna för den framryckande världsutvecklingen.
Vi voro högvattensmärket, mot vilket alla flodtider
strömma. Vi voro soldater och präster.

Och när då Ellen älskade och saknade mod till sin
kärlek, så hjälpte jag henne. Ett förflutet av ömhet
och lidelse höll henne fjättrad vid min sida. Hon
visste att vi till känsla och handling voro åtskilda
genom hennes starkare känsla för J ohn, men ändå
kämpade hon emot denna rika, unga kärlek. I två år
hade vi stått varandra nära; hon hade i så hög grad
varit min vän, att hon nu i sin flickaktiga
barmhärtighet ej kunde besegla ett för mig så ovälkommet öde.
Jag hade väckt hennes slumrande själ med min första
blick in i hennes ögons sfinxunder. Hon hade för mig
blivit eld och dagg, solens lågor och skogens blomma.
Hon kunde ej lämna mig, om jag inte hjälpte henne.

För materiens mästare måste denna brottning med
själsliga abstraktioner förefalla som en lek med
hjärnspöken. Men jag påstår att livet ytterst är till för
sådana själsliga segrar. Onämnbara vällukter smyga
sig in i våra sinnen och själen frossar och växer. Osedda
händer dra oss bort till fjärran världar, och vi få del i

49

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 07:53:46 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/karlekens/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free