Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Jag trodde det var tjuvar. Aldrig har jag
värderat Johan så mycket Som då. (Urskuldande)
Villan ligger ju litet ensligt. Om vi vore tre
ensamma damer här, vem vet, vad som kunde
hända.
NOTARIEN:
Rollen av vakthund får vi behålla. Det är
alltid något. (Under det ban, fru Grip och doktorn
gå in i det bortre rummet) Kan inte jag få Johans
tjenst, när han faller ur nåden? Mitt utseende
passar bättre till platsen — —
FRÖKEN SANDBERG (till Irene):
Vad du är tyst i kväll? Är du ledsen?
IRENE:
Jag måste göra en uppoffring, som kostar
på mig mera än jag på förhand kunde tro. Den
har känts som en sorg. — Det är första gången
jag måste hemlighålla något för Helena. — Det
gör mig så ont, att jag har fått en hemlighet
för henne. Det känns nästan som något orätt..
FRÖKEN SANDBERG:
Låt mig veta, vad det är som trycker dig?
IRENE:
Vad jag gärna skulle vilja berätta dig
alltsammans. Men det skulle kännas som ännu
större orätt mot Helena. Att ha en annan
förtrogen än hon — — Vad hon då skulle känna
sig sårad — — (i ångestfuü ton): Men om det
bin-för svårt för mig att inte ha någon att tala med?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
