Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargungarnas färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står vid min säng. "Kom Charley!" säger han. "Spänn
hundarna för släden. Vi ska i väg."
Har jag inte sagt att jag inte kom med fler frågor?
De betalar mig sjuhundraf emti dollars i månaden. De
är mina herrar. Jag har att lyda. Om de säger:
"Charley, kom, låt oss resa till helvetet!" så spänner
jag hundarna för släden och smäller med piskan och
far till helvetet. Alltså spänner jag hundarna för
släden, och vi kör nedåt Yukon. Vart ska vi fara? Det
säger de inte. De säger bara: "Vidare, vidare! Vi
ska vidare."
De är mycket trötta. De har rest många hundra
miles, och de vet inte, hur man ska inrätta sig på
slädfärder. Dessutom är deras hosta mycket svår —
denna torrhosta, som får starka män till att svärja och
svaga män till att gråta. Men de fortsätter att gå, och
aldrig låter de hundarna vila. Alltid köper de nya
hundar. Varje gång vi ligger över, vid varenda
handelsstation, i vartenda indianläger, gör de sig av med
de trötta hundarna och skaffar sig nya. Är de
förryckta? Ibland tror jag att det finns en ond ande
inom dem, som driver dem framåt och åter framåt,
alltid framåt. Vad är det de söker? Det är inte guld.
De gräver aldrig i jorden. Jag tänker länge. Så tänker
jag, att det är en man de vill försöka att finna. Men
vad är det för en man? Aldrig ser vi den mannen.
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
