Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanjunkar Säfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f^anjunkar Säfve bodde i Lugnet och en präktig
^ gammal krutgubbe var han, fastän han svor
som en hedning, dref gäck med prästerna och aldrig
gick i kyrkan. Man skulle knappt kunna tro det,
men han hade ett hjärta som ömmade för nöd och
elände här i världen — och sådant fattas då aldrig!
— och därför var han ock afhållen och gärna sedd
af de sotiga smederna och deras käringar och magra,
trasiga ungar, ja, själfva prostfar nickade välvilligt
mot det gamla barska anletet, som han ännu aldrig
sett inom templets murar.
Och ändå var gubben fattig och hade inget
öfverflöd af denna världens goda att taga af, ty man vet
väl hvad fäderneslandet består en af sina utslitna
försvarare, äfven om denne, som här var fallet, för
detsamma klädt blodig skjorta. Men det var icke
för sina gåfvor till de fattiga smedshushållen som
han var omtyckt, ty det var sällan han hade något
att gifva, utan för sina besök i stugorna, sina kärfva,
men välvilliga ord, sina lustiga och uppmuntrande
samtal med smederna, som i dubbel bemärkelse buro
dagens tunga och hetta, och för sina upptåg med
ungarne, som i början stått med fingret i mun och
bara bligat på gubben med stora ögon, men som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
