Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjänsteförteckningar uppsattes för öfrigt i mängd och
ingåfvos till vederbörlig myndighet efter fredsslutet och
fångarnas hemkomst från Sibirien och andra trakter af det
vida Ryssland. Det blefve alldeles för långt att här ingå
på den s. k. krigskommissionens förslag till ordnande af
förhållandet mellan officerare af tidigare uppsättning och
de senare interims- och fördubblingsofficerarne, hvilket ju
var en rätt svårutredd härfva. Nog af: lösningen
föranledde en mängd klagomål och ansökningar, som den s. k.
placeringsdeputationen fick granska och fatta bestämmelse
om. — En sådan vidlyftighet vore dessutom, beträffande
de här meddelade förteckningarna, så mycket mindre nödig,
som blott en af dem bär påteckning att den ingått bland
placeringsdeputationens handlingar. För dennas skull har
den korta hänvisningen till ofvanstående dock bort finnas.
Den första i ordningen, undertecknad Axel Roos, bär
visserligen det till den antydda granskningen hänvisande
årtalet 1723, men undertecknaren hörde ej till dem, som
behöfde bergas ur nöd och räddas frän att stå på bar
backe. Han var snarast liksom predestinerad till högre
värdigheter. Men kanske var det blott en allmän föreskrift
han fullgjorde.
När man skrifver ut hans förnamn Axel, så må det
gerna erinras att Tegnér för snart 100 år sedan här i Eund
skref en romans, som han kallade så. Det hvilar alltså en
viss romantik öfver namnet; själfva namnteckningen (sid.
366) saknar också den tidens vanliga påhäng af underliga
slängar, som symbolisera formeln: manu propria. Dikten
är sannolikt föga läst nu för tiden, men förr i världen var
den det så mycket mer, och utgifvaren kan försäkra att hans
moder kunde den så godt som utantill. Hvad mig själf
beträffar, så kan jag endast berömma mig af att jag läst
den i själfva original-handskriften (hos Elof Tegnér förstås)
hvarvid orden liksom fingo en förstärkt klang. Men om
dikten lästes aldrig så flitigt, så skulle »igenkännandet» bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
