Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingenting är förutbestämdt här i händelsernas värld, där
det oväntade kanske lika ofta sker som det väntade.
Det är ej till den höga porten, ej till »turkarne», Carl
XII har satt sin lit, det är till storherrn personligen,
Ach-met III. Och därtill har han tydligen haft goda grunder
och flere än dagboksförfattaren haft reda på — eller vi
numera kunna få. Han har öfverskattat storherrns förmåga
att till sist göra sin vilja gällande bland stridiga meningar
eller att, med påpassligt biträde, genomskåda och behörigen
mota dolda anslag och intriger, men han har icke
misstagit sig beträffande hans välvilliga sinnelag. Achmet har
tydligen varit verkligt intresserad i Carls välgång och har
länge motstått bearbetningar i motsatt riktning. Men det
inträder slutligen en vändning äfven häri. Det är ej
egentligen kalabaliken, som betecknar denna, ty storherrn insåg
snart att han blifvit förd bakom ljuset och ville gifva Carl
upprättelse. Det är Ali paschas öfvertagande af styrelsen
— till en början blott som kajmakan; han dröjde ännu
någon tid att låta iföra sig den hvita embetsdräkten. Han
var af en helt annan sort än de föregående storvisirerna.
Hammer påstår att de fyra närmast föregående voro det
af Alis nåde. Det är väl möjligt, men i så fall var Ibrahim
otacksam, enär han, enligt Poniatowski, lär ha hotat Ali
med, att om han morskade sig i divanen skulle han låta
flå honom lefvande, ett hot som lär ha bidragit till hans
fall. För Ali voro de svenska intressena så till vida ej
mera något föremål för köpslagan, som de af honom ej
säljas för ryska pengar. De ha, sedan han först hunnit
ordna Turkiets förhållanden till Ryssland —Polen, ty så
länge fingo de ännu tjänstgöra som häfstänger, blifvit rena
bisaker eller betraktas som förtretligheter. Det är en ny
politik, som gör sitt intåg och rycker storherrn med sig*).
*) Utg. erkänner tacksamt den ledning han härvid hemtat af
prof. Stilles förut omnämnda föredrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
