Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
centen bland fångarna vi här söka fastställa, utan närmast
endast det, att hunger, umbäranden af många slag och
onaturligt grym behandling samverkat att fruktansvärdt
decimera skarorna. *)
Det är en trist betraktelse, som emellertid ej här skall
fortsättas. Vi upptaga i stället en annan. När man tänker
på hvad alla de, som ändtligen kommo hem, fått genomgå
i Ryssland, som sannerligen var värre än mödorna på Carl
XII:s fälttåg, och som de därborta i fiendelandet bestått
t. o. m. med spänstigt sinne och trotsigt mod; när man
vidare besinnar hur uppfinningsrika de visat sig i afseende
på medel att genom allehanda arbeten förbättra sin
ställning, samt sist, men icke minst, hur liten procenten dock
var af dem, som genom att svika tro och fosterland
skaffade sig lindring, så får man anledning att beundra svensk
seghet och själsstyrka. Sitt onda buro de, icke i ett eller
två år, utan i tio till tolf. Men då ställer man sig
nödvändigtvis något undersam inför det påstående vi så ofta fått
höra, att Carl XIl:s här nere i Ukrajna 1709 egentligen var
en invärtes uppsliten, uttröttad och förbrukad här, som
med inre nödvändighet gick nederlaget i möte. En
nedslagenhet, en tryckt stämning kan ju för en tid göra sig
gällande och äfven ha ledsamma verkningar. Men det är
så mycket som talar emot, att det var några slaktefår, som
fördes fram på Poltavas fält. De blefvo i vissa moment
illa anförda och känslan häraf har nog gjort sig gällande i
lederna. Än sämre blefvo de »anförda» vid Dnjepr. Nog
af — det var nu en besegrad här, som tågade igenom
triumfportarna i Moskva och sedan på Peters bud spriddes
öf-ver det vida ryska riket. Men det var en i viss mening
ganska obesegrad, ja triumferande här, som vände tillbaka
1722. En stor del af dem hade nu blifvit »veteraner» och
*) Äfven A. M. Dahlberg (»En Karolins Lefnadslopp») nämner i
förbigående Seroda — »andra afsändes till Seroda, Waronitz och
Schefsk, hvarest ock största delen creperade».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
