Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det var sedan på slutet av femtiotalet och i början på
sextiotalet som standarden verkligen sjönk. Då försökte ni ju exportera allt
omöjligt folk från era länder. Ja, jag säger era länder ty jag tillhörde
ju dem som fick ta mot dem. Norrmän som gjort sig omöjliga i
departementen, svenska sociologer som skulle fixas fram mot en
professur på alltför svaga meriter, partivänner som förlorat i maktkampen
efter regimskiftet i KF. Och alla skulle de ha fri sprit och
diplomatiska privileges. Och nu kommer tredje generationen. Nu är det Idi
Amins folk och gorillornas i Chile män och olika tokiga afrikanska
stamhövdingesöner och så naturligtvis sura kommunister från
Asien. Och vi som skall arbeta mitt i allt detta har att göra som min
tokige morbror sade: Kyss halvaporna i arslet eller get out! Och
därför vill jag get out! Mens det ännu är möjligt.
— Jag är ju inte någon ung och dum socialdemokratisk sociolog
som skall slicka sig fram till en professur i hemlandet. Jag hade ju
något jag ville göra. Men när jag blev riktigt medveten om detta då
var möjligheten redan försutten. Den djävla sommar då jag satt i
New York och svettades över min rapport om rättsväsendet hos Rhee
i Korea för UNCURK var ju allt redan förbi. Inte förstod vi det. Vi
borde i alla fall ha förstått det när MacArthur sparkades. Det man
inte har i huvudet får man ha i benen men om man varken har det i
huvudet eller i benen då går det illa. Och det gick illa. Det blev
bara Idi Amin och Giap och gorillorna i Chile av det som kunnat
vara en värld utan hunger och fruktan. Skratta inte. Det är så. Och
nu står Nixon där och sjunger sina dikter vid gränsen. Fy fan.
— Donald flöt upp i Paris i höstas. Men nu var det inte för FN
och världsmedborgarskap och jurister för demokrati eller ens för
Vietnam. Nu var det Chile. Han hade blivit specialist på
gorillornas tortyr. Han framträdde i Le Monde till och med. Han är så
ivrig. Vi gick på Allard och tog fisk i vit sås till lunch en dag. Han hade
ringt mig och sagt att han var ledig och dragit på det så jag förstod
att jag måste ta ut honom. Min sekreterare skaffade ett bord på
Allard. Det är ju ett av de få ställen som fortfarande är rätt
anständiga. Och hela lunchen satt Donald där mitt emot mig och
smackade fram sina berättelser om tortyr i Chile. Och så stoppade dom
in råttorna i hennes vagina, sade han under det han petade i fisken.
Och han sade vagina med långt sugande a. Han kommer att gå
långt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
