Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för de ryska arméerna och ställd i spetsen för hästgardet,
som hittills ej hade haft någon annan öfverste än suveränen
själf. Det var för mycket. Det förefaller mig, som om de
samtidas nästan enhälliga vittnesbörd rörande allmänna
opinionens fientliga stämning gentemot den nye kejsarens
handlingar just syfta på dessa militäriska reformer och
den verkan de framkallade inom arméen. Vi veta redan,
hvad ordet »le public» betydde i Ryssland.
Den missnöjda, som drifvits till det yttersta, var
Katarina. I det fallet tycks en verklig yrsel ha bemäktigat sig
Peter. Den 15 januari 1762 skref baron de Breteuil till
hertig de Choiseul:
»Kejsarinnan är i det beklagansvärdaste tillstånd och
behandlas med det öppnaste förakt. Jag har förut omtalat
för er, monseigneur, att hon sökt beväpna sig med filosofi,
och sagt er, huru föga denna näring passade för hennes
karakter. Jag har redan fått veta, så säkert, att jag ej kan
tvifla därpå, att hon redan med stor otålighet fördrager
kejsarens uppförande mot henne och mademoiselle de
Worontsofs högmod. Jag kan icke föreställa mig annat
än att denna furstinna, hvars mod och häftighet jag känner
till, förr eller senare skall tillgripa någon ytterlig åtgärd.
Jag vet, att hon har vänner, som söka lugna henne, men
som skulle våga allt för henne om hon fordrade det.»
I april månad, då man flyttade in i det nya palatset,
som nu skulle vara färdigt, tog Peter en af flyglarna för
sig och anvisade sin gemål en våning i ändan af den andra.
Bredvid honom bodde Elisabeth Worontsof. Från en viss
sida sedt hade Katarina ingenting emot detta arrangemang;
det gaf henne större frihet, och det behöfde hon i alla
möjliga afseenden: hon var återigen i grossess och denna
gång utan någon möjlighet att, ens af en slump, kunna
åberopa kejsarens faderskap. Det var i alla fall ett tydligt
bevis på det förakt, hvarom baron de Breteuil talar, och
så att säga en officiell bekräftelse, på ett förhållande, som
var svårt att uthärda. Pierre förvärrade det i hvarje
ögonblick genom ett skymfligt bemötande, råheter, lumpna och
hjärtlösa trakasserier. En dag, då han superade med sin
älskarinna, skickade han efter grefve Hård, som höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
