Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och godt hjärta förvärfvade hon sig vänner. Arbetet var
henne lätt, hon hade smak för sällskapslif och konst.»
Och nu till porträttet. Vi finna det i ett bref
adresseradt till Sénac de Meilhan i maj 1796.
»Jag har aldrig trott mig vara någon skapande förmåga.
Jag har påträffat en mängd människor, hos hvilka jag, utan
att afundas dem, funnit långt mera snille än hos mig själf.
Det har alltid varit mycket lätt att leda mig, och för att
lyckas däri behöfde man blott framställa bättre och
kärnfullare tankar än mina egna; då blef jag foglig som ett
lamm. Skälet härtill var min lifliga önskan att framför allt
tillgodose rikets bästa. Jag har varit nog lycklig att träffa
på just de goda och sanna principerna, och därför har jag
haft stor framgång. Jag har äfven haft olyckor till följd
af fel, hvari jag ej haft någon del och måhända, emedan
man ej punktligt följt mina föreskrifter. Oaktadt min
karakters naturliga böjlighet har jag dock förstått att vara
envis eller fast, huru man vill kalla det, då det synts mig
nödvändigt. Jag har aldrig velat utöfva något tryck på
andras öfvertygelse, men har haft min egen, när så fordrats.
Jag är ingen vän af dispyter, emedan jag märkt, att enhvar
alltid till slut behåller sin egen mening. För öfrigt skulle
jag icke kunna tala tillräckligt högt. Jag har aldrig hyst
något groll, emedan Försynen ställt mig på en så hög plats,
att sådant ej kunnat ifrågakomma och emedan en strid
mellan mig och någon enskild skulle varit alltför ojämn.
I allmänhet är jag en vän af rättvisa, men är dock af den
meningen, att sträng rättvisa ej är rättvisa, samt att den
mänskliga svagheten endast står ut med billighet. I hvarje
sådant fall har jag föredragit mänsklighet och hänsyn till den
mänskliga naturen framför en, såsom det ofta tyckts mig,
oklok stränghets föreskrifter. Härvidlag har jag låtit
vägleda mig af mitt hjärta, som jag tror vara mildt och godt.
När gubbar yrkade på stränghet, tillstod jag under tårar
för dem min svaghet, och jag har sett några af dem, äfven
med tårade ögon, ge mig rätt. Mitt lynne är gladt och
frimodigt, men jag har lefvat för länge i världen för att
ej veta, att det finnes gallsjuka sinnen, som ej tåla glädjen,
och att ej alla kunna fördraga sanning och uppriktighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
