Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsändandet af pappersmyntet inom landet, två olyckor, hvarunder
Ryssland suckar.»
Det är alltså Preussen, som, för att göra Ryssland till
sin medbrottsling i planerna på Polen, ledt Katarinas politik
in på det system af våldshandlingar och kränkningar af alla
rättigheter, i hvars kugghjul hon sedan fastnade. Vi äro
emellertid böjda för att tro, att det på sätt och vis var
oundvikligt för henne att duka under för frestelsen. Oafsedt
Preussens påverkan, hade Katarina alltifrån första stunden
en alltför hög tanke om sin makt, för att hon ej endera
dagen skulle bli frestad att begagna sig däraf, och äfven en
alltför öfvermodig uppfattning af sin roll, för att hon skulle
låta betvinga sig af något slags skrupler. I oktober 1762,
då det danska hofvet föreslagit henne att afstå från
förmynderskapet öfver sin son beträffande hertigdömet Holstein,
svarade hon med följande karakteristiska ord:
»Det är måhända ett enastående fall, att en suverän
kejsarinna är förmynderska för sin son för ett af rikets län,
men det är ännu sällsammare, att man säger till en dam,
som har 500,000 man redo att handla för hennes pupill, att
hon ej bör inlåta sig med ett Schwerdt (sic), som knappast
kan underhålla 300 man.»
Det är emellertid ej mindre sannolikt, om icke säkert,
att då Katarina kastade sig in på en väg, som skulle föra
henne så långt bort från hennes första planer till fredligt
arbete, visste hon ej, hvart den bar; strömmen ryckte henne
med sig, hennes första framgångar berusade henne och
sålunda råkade hon, litet mot sin vilja och utan att hon själf
gaf akt därpå, i ett tillstånd af krigisk, eröfringslysten feber,
som stundom liknade yrsel och hvarunder hon ej längre
brydde sig om att beräkna de medel hon förfogade öfver
eller att ta minsta hänsyn till klokheten eller rättvisan.
Markis de Vérac skref till grefve de Vergennes 1782: »Man
omfattar här med ifver och utan undersökning allt hvad
som tycks lofva en ny glans åt riket och åt Katarina II:s
regering. Man gör sig ej besvär med att beräkna
medlen; det första man tänker på är att skaffa sig mycket att
sköta...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
