Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 3. Favoritsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAVORITSYSTEMET.
515
fulla och skälfvande, bibehålla alltid en viss högtidlighet,
härmar aldrig Katarinas något hvardagliga nonchalans. »Om
min bön blir hörd, skall Gud förlänga edra dagar ända till
den aflägsnaste tidpunkt, och du, barmhärtige Guds moder ...»
Det är hans vanliga stil. Han kallar henne aldrig du annat
än i invokatoriska passager, där han talar till henne, hvars
»verk» han erkänner sig vara, som om han talade till Gud.
Vi äga andra prof af Patjomkins erotiska bref, som ej äro
riktade till Katarina; han visar sig där som en fulländad
virtuos, blandar en orientalisk fantasi med det nordiska
svärmeriet och med finkänsligheten hos de utsöktaste
modeller i den genren, som Västerlandet har att bjuda:
»O, mitt lif, o, min själs systersjäl, huru med ord skildra
min kärlek till dig? Kom, o min härskarinna (sudarka ma/ia),
skynda dig, o min väninna, min glädje, min ovärderliga
skatt, ojämförliga gåfva, som Gud själf har gifvit mig! Lilla
kära mor [matuschka galubuschka), skänk mig den glädjen
att se dig, skänk mig det nöjet att glädjas åt din skönhet.
Jag kysser med all min ömhet dina vackra små händer och
dina vackra små fötter...»
Det är icke till Katarina som Patjomkin skrifver så.
Matuschka, ja, det skrifver han till henne också, men på
samma gång och alltid gassudarinja (härskarinna), för hvilken
man faller i stoftet, till och med då man talar med henne
om kärlek, och aldrig galubuschka (älskling), aldrig sudarka
(älskarinna).
Utnämnd till favorit 1774, lämnar Patjomkin två år
därefter sin plats åt Zawadofski. Älskaren försvinner i
detta ögonblick, men vännen återstår, och den förbindelse
de från början ingått är ännu ej bruten. Den blir det
knappast den dag, kort före den lysande Taurisfurstens död,
då Subof drar in som härskare i palatset liksom i
kejsarinnans hjärta och där ej lämnar någon plats åt den, som
fordom gjorde anspråk på att där få råda ensam. Ända till
dess kan man knappt märka någon skillnad i Katarinas sätt
mot den häpnadsväckande äfventyrare, hvilken får styra
hennes hof, kommendera hennes arméer, regera hennes rike,
allt under det hon har förvisat honom från sin säng, och
af hvilken hon tar emot nya älskare, i det hon slösar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
