Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig litet — — Åh så skönt Här är... kyligt och
behagligt ... och sådan doft af reseda!
Syberg böjde sig ned öfver blomkrukorna i
Sigrid Walborgs salsfönster. Så tog han lugnt plats i
hennes gungstol, bläddrade i ett album och såg
emellanåt upp på sin värdinna midt emot. Hon var icke
stort glad öfver sin gäst, tycktes det, hade tagit fram
ett handarbete och räknade lyckorna i sin virkning.
Syberg såg på klockan — half två! Der
hviss-lade bantåget norrifrån just. Det var också den här
tiden Sigrid Walborg säkrast träffades hemma. Så
såg det ut som om han lyssnat, han kastade en helt
orolig blick utåt gatan, men i detsamma böjde han
sig framåt och tog upp en knappnål från golfvet.
Sigrid Walborg fann hans tystnad pinsam. Hvarför
envisades han att stanna qvar? Det blef så tyst att de
hörde tjenstejungfrun slamra med porslin ute i köket.
När Syberg fann pausen tillräckligt lång, afbröt
han den med en stilla anmärkning att hon borde hålla
sina fönster öppna under den hetaste tiden af dagen
efter de nu engång vette åt norr. Utan att vidare
fråga henne om lof gick han till fönstret och slog
skramlande upp en fönsterhake, öppnade det, såg utåt
gatan med en enda öfverskådande blick och böjde sig
igen ned öfver resedan i fönstret’ —
— Åh, — hvad den doftar skönt!
Då stannade en droscka utanför och någon sprang
med korta, häftiga steg uppför trapporna och drog i
Sigrid Walborgs klocksträng, så kraftigt att den gälla
ringklockan gaf till som ett nödrop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
