Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pettersson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tumanhand, när det blir mörkt i åländska
skärgården gör han underverk i lotsningskonst.
Vi stucko ut på Ålands haf i god tid på
förmiddagen och hade därförinnan med nöje
konstaterat att nordanvinden verkligen dragit sig litet
på nordväst, så att vi utan all ansträngning
skulle ligga med ett slag öfver till fyrarna vid
Ledsund. Just när vi passerade de sista
grunden, som bröto hafssvallen i norr, gingo vi,
för att ekonomisera med vinden, så nära ett af
dem, att vi fingo en brottsjö öfver oss från
för till akter, och jag, som satt vid rodret, fick
en hel skopa vatten in mellan kragen och
nacken. Då vi ej genast hittade på att skylla
brottsjön på grundet i lovart, beredde vi oss på flere
likadana bad, och jag var smått flat inför
Petterson, emedan jag skrutit med kuttern specielt
såsom sjöbåt af första klass. Men det behöfde
jag ej vara länge. När vi kommit ut i den
jämna, grofva sjön, sam hon som en äjder på
vågtopparna, och Petterson, som ej seglat på
modärna kuttrar, blef ljus i synen som en sol
och sade:
»Nog klarar hon sig alltid, bara vi klara
henne.»
Det var för öfrigt icke det sämsta nöjet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
