Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En historia från gamla Högholmen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var klart att >enkan» inte blef god på
mig kor mina råd till Janne och hon har också
aldrig på fyra år sagt ett vänligt ord till mig
eller gifvit mig en försonlig blick. Vi ha
alltid varit som hemliga fiender vi två, men jag
brydde mig inte så mycket om det, ty i
Fri-manska familjen finns det andra som behagade
mig mera än Jannes sjömansenka. Inte heller
förstod jag huru Jannes föräldrar kunde tillåta
att »enkan» gick och fördärfvade deras äldste
son, och hvarför de alls höllo kvar henne i
familjen.
Men det var inte godt att ga och resonnera
med Frimans om fru Josefson. Hon betalade
dem bra för sig och sin unge och var väl en
duktig kvinna för öfrigt, ty sade man ett ondt
ord om henne till Frimans fick man det
tiodub-belt igen både af far och mor och äldsta sonen.
Den enda som jag tyckte att en smula höll
med mig var Ida Frinian, äldsta dottern.
Nå, det kan nu ha varit huru som hälst.
Vi voro som sagdt komna i land på
Högholmen och Janne Friman plockade upp
ölfia-skorna ur gräset för att bära dem till ett bra
ställe, där vi kunde koka kaffe och roa oss i
lugn och ro. Jag hjälpte honom just med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
