Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig riktigt förstått sig på den varan, — han var
för mycket fransman dertill. Men otroligt idiotisk
var den. Att förderfva en härlig qväll utan en
förnuftig tanke, med dåligt portvin och ännu sämre
skämt, — det var inte längre dumt, det var rena
galenskapen! Dock, han satt qvar, — för Vahlins
skull, ville han öfvertyga sig sjelf.
Ändtligen dukades supén i månskenet på
verandan. Alla flickorna voro inbjudna, och Hård fann
det ändå dummare än allt det föregående. En per
man hade varit nog. Flickorna samlades kring sexan
efter att ha klädt om sig, och Hilma Ramst
uppträdde i sin nya höstklädning, hvilket inbragte henne
en gillande nick från herr Ullman.
Naturligtvis togo herr Ullman och Vahlin både
helan och halfvan; — Hård lät hvarken öfvertala
eller truga sig, han hade druckit tillräckligt för i
qväll, sade han. Vahlins skämt blef allt oredigare,
allt mera svårförstådt, men sjelf skrattade han
outtröttligt, och då gjorde flickorna detsamma. För
öfrigt roade han Hilma Ramst, som fått sin plats
mellan honom och herr Ullman riktigt präktigt;
hon var upp i tagen, log och skålade och
koketterade med honom. Ju mera hon koketterade, desto
envisare blef han i att underhålla henne och märkte
alldeles icke att hon storskrattande underhöll ett tyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
