Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stern hemligheten af sin vänskap till Vahlin, men då
hade denna gjort sä stora ögon, att hon slog bort
resten af bekännelsen i skämt. Vahlins och hennes
vänskap var också af det slaget, att ingen annan
kunde förstå den. Men kärlek kunde det icke vara,
det måste kännas helt annorlunda. Vahlin gjorde
aldrig en min af att taga henne om lifvet eller kyssa
henne. Han satt bara helt stilla och hörde på, och
han såg så manlig och allvarsam ut, att hon med fullt
förtroende kunde vara öppen mot honom. Nej, det
fans ingen, hon hade en sådan tillit till som Vahlin.
Han hade heller aldrig låtit ett ord komma ut, icke
en stafvelse engång. Tyst som muren var han mot
andra och ändå så innerligt lätt tillgänglig för henne.
Senare började Vahlin plötsligen undvika
hennes sällskap på tumanhand, och hon stälde honom
då tillrätta för det. Han förklarade för henne hänsynen
de voro skyldiga andra menniskor, och att han kunde
skada henne genom sitt umgänge. Det förstod hon icke,
men hon svarade honom uppriktigt att hon
ansåg honom feg, om han ej vågade hålla ut hennes
vänskap. Då hade Vahlin lett litet egendomligt, och
sedan dess var deras vänskap afbruten. Han slutade
upp att gå hos dem helt och hållet.
Det var naturligtvis svepskäl Vahlin framhållit.
Sjelfva saken var den, att han begynte finna sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
