Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 7. Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är du min mor, så säg mig, hvarför du ej lärt mig
älska dig!
Du karga, dystra och frostiga Finland, som sett
mig födas en sommardag bland dina moar och kärr,
är du min mor, så säg mig hvarför du försköt mig för
att jag kände varmt och ville ädelt? Hvarför
igenkände du ej din son, då han ställde sig bland dina
andra söner, bjöd till att tänka deras hänförda tankar
och kände sitt hjärta slå högt som deras?
Du gamla Sverige, du tog emot mig som den
barmhärtige samaritanen, du läkte de sår, som kunde
läkas, du gaf mig igen modet att finnas till, men om
du är min mor, så skulle du väl tryckt mig till din
barm midt i mitt elände. Du hade försyn för mig, du
gjorde mig godt, ty du gjorde mig rätt, men ditt ljusa
blod var icke mitt, din godhet var en
barmhärtighetssysters, och jag måste lämna dig med tårar af erkänsla,
sedan jag småningom blifvit frisk hos dig.
Hvar har jag då mitt land och min mor? Ar
jag den ende moderlöse i alla land, eller äro alla land
i lika grad min moder?
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
