Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Mellilä var van vid den tonen och lät sig
icke alls bekomma. Hon visste att hon likafullt fick
dem till vad hon behagade, bara hon lade an därpå.
Och hon väntade tills de första välkomstelakheterna
gått över. Sedan, när gungan saktade farten, lutade
hon sig bakåt, såg Kalle Pihl rätt in i ansiktet och sade,
som om hon alls icke märkt honom tidigare:
— Se där är ju österbottningen också! Godafton!
Man brukar hälsa på sina bekanta här i Tavastland,
men det är väl inte seden i Österbotten?
— Åh —jo, tog österbottningen upp sarkasmen, —
det beror på huru väl man blir mottagen av dem, när
man första gången möter dem.
— Brukar man taga illa emot sina bekanta i
Österbotten? Anna Mellilä sken av naiv förvåning.
— Nej, — men det gör man i Tavastland.
— Ska det vara möjligt, om det är en hygglig
bekant?
— Man tycks inte heller ha något gott minne i
Tavastland.
— Inte det? Och ändå kommer jag ihåg att vi
träffats, fast det är flera dagar sedan, och fast vi inte
sett varandra sedan dess.
Det var allt en tös som hade mun på skaft.
Österbottningen betänkte sig innan han fortfor, ty alla på
gungan sutto och lyssnade till dem, och de andra nere
på marken blevo också intresserade. Han gav ett
hurtigt ögonkast åt sin täcka motstånd erska, som satt där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
