Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ... fast det kanske finns andra, som hade mera
rätt både till torpet och till hans hustru —
— Vad säger han? frågade Anna nyfiket och ivrigt
och lämnade byken.
— Jag säger bara, att det inte lär vara så helt med
hans papper, som man kanske tror här i trakten —
— Åhå! sade Anna myndigt och satte händerna i
sidorna.
— Ja, ja, sade Lehtimaa litet skrämd, — jag säger
ju ingenting bestämt, jag vet bara att vi landstrykare
inte alltid ha så klara papper —
— Nej, hör nu österbottning! Är det så där ni
brukar gå omkring i folks gårdar och tala illa om
husbonden, när han är borta?
Om Lehtimaa nu bara haft sitt prästbetyg, som
Kalle Pihl lovat skriva efter, så skulle han slagit det
i bordet och tydligt och klart bevisat vem Uramo torp
egentligen tillkom, men nu var han själv utan varje
som helst legitimationsbevis, och helt maktlös sjönk
han ihop på tröskeln. Inom honom steg ett
märkvärdigt kallt och stickande agg upp emot Kalle Pihl, som
så illslugt lockat prästbetyget ifrån honom utan att
skaffa honom ett annat i stället, men han kände sig
helt vekt stämd mot den vackra Anna, fast hon
behandlat honom så övermodigt både förr och nu, liksom
vore han tiggaren, han, på vars namn Kalle Pihl hade
fått både torpet och henne!
Lehtimaas rättsfilosofi var av det enklaste slaget —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
