Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vet ni, madame, jag börjar tilldela
er undergörande kraft.»
»Hvad vill det säga?» frågar madame
d’Ottange och ger akt på Klercken
misstänksamt för att upptäcka en ny ironi
bakom hans ord.
Klercken ser henne trovärdigt och
sorgset in i ögonen, ser där hennes
misstanke och svarar i nedslagen ton:
»Ni tror att ni har med en
lefnads-glad och belefvadt elak världsman att
göra, men ni bedrager er tyvärr. Det är
längesedan jag var lefnadsglad, och
världsman har jag väl aldrig varit. Jag är i
grunden en mycket beskedlig kälkborgare,
och min lilla ironi är alls inte så farlig,
att ni skall börja akta er för den — tro
mig! Det är ni själf, som verkat så
sällsamt lifgifvande på mig och kommit mina
slumrande sällskapsmansinstinkter att
flamma upp för några ögonblick — det
är allt!»
»Det ni säger nu är så pass artigt
och ledigt, att ni bestämdt har en ganska
uppöfvad vana att svarfva fraser.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
