Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doktor Udde faller i smärtsamma, bittra
betraktelser öfver odalbonden Paavo och öfver det finska
folket. Han har alldeles förlorat tron på dess
ofelbarhet. på dess kolossala fonder af obrukad andlig
kraft och på dess himmelsstormande vilja att vakna
och intaga sin plats bland nationernas tal. Det är
upprörande, att han gör så, men han kan icke hjälpa
det. Ty om det sällskap han lämnat nyss verkligen
representerade blomman af den urfinska befolkningen,
bondearistokratien, så hvad hade han väl då att vänta
af de lägre lagren?
I detsamma går ett klart ljus upp för honom,
och det lyser hoppfullt öfver hans själs plötsliga
mörker. Det är Runeberg, hvilken nu som alltid är
till hands med sin stora syn på tingen och sin djupa
kännedom af sitt folk.
Var det icke den fattige, okunnige bonden, som
han besjungit? Hvarken Molnets broder eller
Torpflickan voro några välmående gårdsbönder. utan
fattiga, obetydliga ödemarksbor. Där och endast där,
endast i de djupa leden fanns den stora, äkta, gamla
finska andan kvar. Det är de. som utgöra folkets
kärna och märg.
Doktorn kan sedan barndomen sin Runeberg
utantill. Sedan helt liten har han lärt tro på sitt’finska folk
som på ett stort, allestädes i landet närvarande ädelt
element, som frvser och svälter och segrar tillika,
fast han icke gjort rätt klart för sig hvari de segrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
