Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en öfvermodig ungherre inne i staden,
som i fyllan och villan ingått vad på att han skulle
samma natt vid tolfslaget gå in på kyrkogården,
springa tre hvarf kring en nyligen igenfylld graf och
ropa på de döde att de skulle taga fatt i honom,
om de bara hade makt till det. • För att vara vissa
om att han verkligen gjorde det, följde honom hans
kamrater till kyrkogårdsgrinden och stannade där för
att höra honom ropa som han förbundit sig att göra.
De stodo där väntande, sedan den öfvermodige
be-gifvit sig dristigt öfver planket kring
begrafnings-platsen. Och de hörde honom ropa en gång, två
gånger... och sedan ett förfärligt, genom märg och
ben trängande skri! Därpå blef allt tyst. När [-kamraterna-] {+kam-
raterna+} i sluten trupp med en tänd lykta lyckats leta
reda på grafven, kring hvilken den öfvermodige
dryckesbrodern sprungit, funno de honom liggande
sanslös på marken med rockskörtena insnärjda i en
törnrosbuske. De lyfte upp honom och bragte honom
till lif, men han bara skrek och slog ifrån sig och
ropade att de döde huggit honom i rockskörtena och
tagit honom med hull och hår.
Den öfvermodige slutade på dårhuset.
Unge husbond hade berättat historien
småskrattande som bevis på huru uppskrämd en rask karl
kan bli af tillfälligheten att han fastnat med [-rockskörtena-] {+rock-
skörtena+} i törnrosbusken. Men Ida hade strax fattat
den annorlunda, på sitt eget vis, och alls icke kunnat
frigöra sig från tron att högre makter där drifvit sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
