Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej är att lita på, den skall icke förstå hans hederliga
afsikter, den skall misstänka honom, kritisera honom,
känna ovilja mot honom. Och hvad skall unge
husbond själf göra för min?
Det värsta är att han är formligen blyg; han
är generad som ett barn — icke för publiken och
dess ovilja, utan för själfva den fula orsaken, som för
honom hit.
Doktor Udde har aldrig kunnat tåla sina mera
burleskt anlagda kamraters skämt med någonting så
finkänsligt som kärleken. Han har alltid haft sina
höga, orubbade ideal om den, och han har ogärna
besudlat dem med ord. Han har besjungit dem i
högstämda strofer, men han har aldrig förmått smälta
ett skämt öfver dem, — det har alltid varit hans
egenhet.
Det är som om hans hela innersta och bästa
väsen uppreste sig emot det hädiska i att behandla
kärleken som ett skämtsamt samtalsämne, ändå mer
uppreser sig hans bättre jag mot att behandla den
som en låg drift och ett ämne för fula
spekulationer.
Och han gissar att just däri ligger hans svaghet.
Kärleken har för honom varit lifvets stora, heliga
mysterium, någonting som man känner, men som
man undviker att tala om. »O, ruhret nicht daran!»
säger Geibel, och just detta har varit hans omgifnings
och hans eget motto i lif och i tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
