Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville bli försörjd, så skulle hon handlat på ett helt
annat vis.
Han böjer sig tankfull ner mot lda, har icke
ett ord till svar på alla hennes många, lyfter upp
henne, drager henne till sig och kysser henne. Sedan
stryker han henne öfver håret, ser vänligt och
uppmuntrande på henne, sätter sig och har henne ner i
sitt knä, men får ännu ej fram ett ord, som skulle
förklara hans besynnerliga känslor.
lda har. långsamt kommit till sig efter sin
sinnesrörelse, hon låter unge husbond behandla sig som
han vill, men ser ut som om hon icke förstod honom.
Hon vågar icke bli glad ännu, ty hon fruktar att
den glädjen bara skulle vara ett alltför kort
ögonblick. Men blodet forsar ånyo med fart i hennes
ådror, det kommer glans och ny hoppfullhet i hennes
blick, och hon törs knappast draga andan, rädd för
att hennes illusioner skola brista.
Då säger unge husbond ändtligen långsamt och
begrundande:
»Det var egentligen riktigt bra.»
»Hvilket då?» frågar lda andlöst och hastigt.
»Att barnet inte är vårt!»
»Menar du det verkligen, Aakusti?» Idas hela
väsen är en enda stor, nyfiken fråga.
»Visst menar jag det!» svarar unge husbond
tankfullt och lämnar Ida. Det är för besynnerligt,
så den här historien verkar på honom, tycker han.
I stället för att jaga Ida som cn bedragerska på porten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
