Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sonetter till Diana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÅRFLOD.
Du tiger länge denna gång, Diana,
som gömde du i tystnaden ett godt.
Du låter stum mig gissa fritt och ana
hvad jag behagar om min egen lott.
Men om du visste, om du visste blott
hur mina tankar speja jämt och spana
och hur min vårflod hämmats i sin bana,
så fruktade du flodens genombrott.
Det stilla vårregn, hvilket kom så lägligt,
har ökat flodens kraft och vattnets höjd,
och dammens bjälkar svikta re’n bedrägligt.
Är du ej rädd min damm blir undanröjd,
och att min vårflod bryter fram med fröjd
och för dig bort att älska outsägligt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
