Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men, tyvärr, det var bara ett sällsynt och
farligt helgdagsnöje. I hvardagslag fick lille Karl
ställa till krig mellan träd och buskar, nässlor
och ogräs, stockar och stenar — ingenting var
för obetydligt för att få lif i hans ögon och duga
att inkallas i hans arméer.
När än han var ute och gick eller åkte, så
ordnade han skogen på ömse sidor om vägen till tvänne
härar, hvilka just stötte ihop. Och midt emellan
dem, i det allra värsta stridstumultet gick han
själf och ledde drabbningen. Hans tapperhet var
oerhörd och han hade af vänliga féer fått ett
osynligt pansar, som skyddade honom för alla skott
och huggsår. Granarna voro artilleri, tallarna
infanteri och björkarna kavalleri. Andra trädslag
hade sin betydelse som sappörer, ingeniörkår och
tross. Alla de där krigiska namnen hade lille
Karl lärt af pappa, som var militär, men lusten
för krig hade han lärt af sin egen syndiga natur
som alla andra pojkar.
Lille Karl lät skogarna slåss så det brakade
i dem, när vinden var stark. Hemma i
trädgården förde han utrotningskrig mot nässlor och
ormbunkar och högg löst på dem med en käpp
som svärd. Och när solen gick ner öfver ett
segerrikt slagfält, rödt af aftonrodnadens blod, så
var det bara för att dagen därpå gå upp öfver
nya, aldrig slutande fejder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
