Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mariner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördunstat mera. Man kunde med ett vant öga
urskilja själfva skonertriggen. Det var klart och
tydligt: — ångaren satt fast. Och när en ångare
sitter fast i isen, är isen naturligtvis stark nog att bära
en skridskolöpare.
Jag märkte snart att jag icke gjort den klyftiga
konklusionen ensam. När jag med skridskorna gick
ned till stranden, sväfvade redan tre eller fyra mörka
silhouetter behagligt och mjukt långt ute på fjärdens
jungfruligt obeträdda, stålgrå sängtäcke. Sedan
skol-pojkstiderna har jag haft en passion för vidsträckta,
nyfrusna fjärdar. Att vara den förste, som i deras
blanka famn ristar in skridskons långa, skarpa
krok-linier är min stora lidelse ännu i dag, och jag nästan
sörjde, när jag såg de fina, knapt märkbara spåren,
som mina föregångare lättsinnigt och bekymmerslöst
lämnat efter sig.
Med god flit tog jag en gir längre österut, för
att undvika den profanerade delen af fjärden, och
där låg hafvet milsvidt framför mig, utan en skråma
på sin blanka sköld. Det ligger någonting, som
liknar sig till känslan af att flyga i en dylik ilfärd
på stål öfver glanskis. Jag har inte flugit själf, men
jag har drömt att jag gjort det, och jag har stigit
upp i luftballong, däraf sluter jag till att känslan är
densamma. Under mig ligger himlen lika djup, som
den värkliga är hög ofvan mig, och i medelpunkten
af de två omätliga halfsfärerna sväfvar jag fram lätt
och vigt, utan ansträngning, med hvarje muskel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
