Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I slutet af smekmånaden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagom straff åt hans hustru att han lämnade henne
ensam i kväll. Tänk om han gick och åt på
Operakällaren? Det skulle stämma honom bättre, och han
hade häller ingenting annat att taga sig till. Han
var uppfostrad på kaféet och vid glaset under hela
sin ungkarls- och studenttid, ty han hörde icke till
fruntimmersfjäskarne och balhjältarne. Alla hans
känslor hade förmedlats af glaset, fått uttryck och
sympati genom det. Hade han haft en glädje, strax
skulle den blandas ut med konjak, socker och hett
vatten, för att kunna njutas af honom själf och
andra. Hade han haft en sorg, kunde han aldrig
meddela den åt någon och få tröst utan glaset.
Tutingen hade i hans ungkarlslif spelat en
dominerande rol. Den var föreningslänken med
världen utom honom: konjaken de gemensamma
själsrörelserna, sockret medkänslan med människoslägtet
och det heta vattnet hela mängden öfriga impulser,
som drifva människorna att söka hvarandra. Och
det var icke uteslutande hans skull, — det var vår
tröghets, vår bristande själsbildnings, vår
inbunden-hets och vår tunga naturs skull. Vi förstå icke
konsten att umgås, och när sällskapslifvet icke
stimulerar själft, måste man stimulera sig för
sällskapslifvet.
Han blef gift genom slumpen och glaset.
Slumpen förde hans nätta lilla fru i hans väg, och glaset
gaf honom mod att behaga henne. Utan glaset
hade han aldrig tagit ut steget till ett frieri.
Men när han engång gjort det, när hans för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
