Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Soen 7.
Vid ridåns uppgång står Halfdan midt på scenen med Ingolf
Sölve och Einar till höger. Längre bakåt beväpnade bönder och
huskarlar. Några stå ännu kvar uppe på strandvallens sluttning
ända ute i kulissen, gif vande intryck af ett talrikt följe utanför
scenen. Alla äro väpnade och i full härbonad. Solveig, som nyss
slutat sin berättelse, har kastat sig i Halfdans famn och snyftar
nu tyst med hufvudet lutadt mot hans bröst. Något till vänster
står Saxe, dyster och med sänkt hufvud; bredvid honom står
hans kälke.
Halfdan
{efter ett kort uppehåll).
Så fick jag rätt, och allt har gått,
som länge ren jag förutspått.
Nu är det öfver. — Gråt, min Solveig:
det lindrar, dotter! — Gråt! —
Einar.
Nej, far,
till tårar ej är stunden nu!
Må Solveig gråta bäst hon vill,
vi bröder kräfva hämnd.
Sölve.
Rätt så! —
Ej sol må stiga än en gång
ur öster upp och onäpst se
slikt nidingsdåd.
Einar.
Hvar stund, som flyr,
kan föda nya brott där borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
