Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På sjuklägret ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den blöta åkertegen, viftar häftigt på svansen och
stryker i väg som en il mellan strandbuskarna.
— Trara — trara — tratarattara! Det är
jakthornen som smattra, så fönsterrutorna skallra. Evert
är utom sig af spänning, täcket har glidit ned från
honom, och han sitter i bara skjortan och stirrar
ut med hela sin febersjäl i blicken. Där vek
stora bror in i skogen med bössan på axeln, och John
gick trumpetande rakt fram mot riorna. Det blef
tyst ett ögonblick, och liksom om någonting brustit
inom honom med den inträdande stillheten, föll
Evert tillbaka i bädden och blef liggande där med
flämtande bröst en god stund.
Hans hörsel var underligt skärpt, midt under
det bloden sjöd honom i öronen som ett
vattonfall. Han hörde uppmuntringsropen till hundarna
alldeles tydligt, fast de kommo från andra sidan
viken, bakom riorna. Se så, nu stötte hundarna
upp haren! Jaha... Atis’ gälla gläfs,...
alldeles!.... Och nu föll Camilla in! Han hörde en
röst, som var stora brors, ropa långdraget:
— Skallet går!
I en blink hade han rest sig i sängen och
fått ner sin bössa. Han tummade om hanarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
