Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| Sälarna, både gråsäl och vikaresäl, utgöra ännu en intressant och långt ifrån ovanlig kvarleva av gamla tiders rika fauna omkring våra kuster. Nästan ända in i vår tid har säljakten på sina håll utgjort ett av skärgårdsbornas viktigaste näringsfång. |
ningar, som skrevs av den svenske naturforskaren T.
Wulff, som omkom på Grönland under en färd
tillsammans med den danske författaren och polarforskaren
Knud Rasmussen för icke länge sedan. De voro aldrig
utan mat, fast de tidvis hade det knappt och bara fingo
leva på ripor och harar. Rasmussen var van vid
eskimåliv sedan ungdomen och tog ingen skada av halvsvälten,
lika litet som de medföljande grönländarna — men
Wulff blev dagligen eländigare, tålde icke den magra
kosten, vägrade slutligen att äta och dog, när han icke
orkade ta ett steg längre — med maten bredvid sig. På
samma sätt hittades Andrée och hans kamrater döda i
ett läger, där det fanns fullt upp med livsmedel, medan
Nansen och hans kamrat Johansen, som några år tidigare
övervintrade i samma trakter med sämre utrustning och
utan annan proviant än den, landet självt bjöd, redde
sig fint och kommo hem fetare och starkare än de gått ut!
De människor, som vid istidens slut bosatte sig i
Sverge, måste ha anpassat sig efter förhållanden,
liknande dem, som nu råda i polartrakterna. Troligen
tillhörde de just sådana strövande polarfolk, vilka liksom
våra dagars eskimåer, nordsibirier och arktiska indianer,
sedan årtusenden släkte efter släkte hållit till i utkanten
av den nordliga iskalotten och som sedan följde efter
den, när den vek tillbaka, för att inte behöva ändra
levnadssätt.
Sådana arktiska folk äro helt inställda på jakt och
fiske. Den föda, de kunna hämta ur växtriket, är i bästa
fall alltid en bisak och tages mera i förbifarten, utan att
vare sig inverka på deras levnadsvanor eller skapa fram
några särskilda arbetsmetoder eller redskap. På vägen
till jakten eller under vilotider i sommarlägret kunna
de ägna någon tid åt att plocka bär eller samla ätliga
växtstjälkar och blad. Men sällan hör’man talas om,
att de göra några särskilda vandringar efter sådana
läckerheter. Det är sälen och de andra stora, varmblodiga
vattendjuren, som lockar dem ned till kusten, laxfisket,
som kommer dem att söka upp älvarna, och renens stora
sommar- och höstvandringar, som styr deras steg till
fjällen, tundrorna och sötvattenssjöarna, där de kunna
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:37:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kebildsv/0011.html
