Bilder ur Sveriges historia. Svensk kultur från urtid till nutid / 83 (1931-1932) Author: Ernst Klein With: Karl Nordlund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Denna lilla silverinlagda yxa, (i naturlig storlek) motsvarar det eleganta vapen, som vikingen på Ledsbergsstenen bär. Hålet har haft till uppgift att möjliggöra fastknytandet av ett eggskydd.

norna med det guld och silver, som vapnen erövrat. Så,
ge oss de präktiga vikingavapnen en nyckel till
vikingalynnet.

Vackra och praktiska, dyrt påkostade, men utan att ett
enda uns av ändamålsenlighet uppgivits, vittna de om
en enkel, viljestark och på yttre, påtagliga mål inriktad
manlighet i karaktären, som inte står så värst främmande
för vår egen tids anda. Det är bara det, att medan vi
inrikta oss på automobiler, flygmaskiner,
kontorsinrednin-gar och andra för oss praktiska saker, hade vikingatidens
svenskar, på grund av tidens allmänna kulturtillstånd i
deras del av världen, mesta anledningen att lägga ned
kostnad och arbete på yxa, svärd och spjut — det som
för dem representerade de mest produktiva
arbetsredskapen i det »högre» förvärvslivet! Det som vår tids
vikingahövdingar behöva telefon, skrivmaskin och
räkneappa-rater till, det gjorde man den tiden bäst med skarpa
stål-klingor! Och de härligt byggda vikingaskeppen (Norges
jord har bevarat några av dem, och de äro präktiga far-

koster) voro, vad den snabba, starka flygmaskinen, bilen,
lyxtåget äro för våra dagars erövrare. Se bara på den
»mascot» som bevarats till våra dagar som kyrkflöjel i
Söderala kyrka i Hälsingland. Av skäl, som det bleve för
vidlyftigt att referera har man kommit till den
uppfattningen, att denna flöjel en gång smyckat masttoppen på
ett fartyg under vikingatiden. Och det bör inte ha varit
någon vanlig lastpråm eller fiskeskuta, som burit denna
praktpjäs av förgylld brons med dess hotfulla drakdjur
och lejon. I kanten har det varit fullsatt med klirrande
»löv» som under århundradenas stormar ätit sig ut och
fallit bort. Det syns på lutningen av hylsan i vänstra
kanten, att flöjeln varit avsedd att sitta på ett lutande skaft.
En sådan lutning hade masten på vikingaskeppen. Det är
från en sådan masttopp, ovanför ett väldigt, i granna
färger rutat vadmalssegel, som den gyllene vimpeln en
gång pekat ut över blåa hav. Den är av samma ända som
svärdet och yxan och spjutet — manlig, målmedveten,
praktisk erövrarhåg — vikingaanda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>