Bilder ur Sveriges historia. Svensk kultur från urtid till nutid / 103 (1931-1932) Author: Ernst Klein With: Karl Nordlund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sigtuna ligger, som de gamla vikingatidsstäderna, öppet mot sjön. Mot land skyddades stadsområdet av höjder och av de fasta stenkyrkorna vilkas ruiner trotsat århundradena.

nungabyn i Uppland. Erik, sveakonungen, möter honom
med sin uppsvenska här. Vikingen, Styrbjörn, offrar åt
Tor, men blotkonungen beskyddas av Asgårds gamle
kung, Oden, åt vilken han lovat att ge sig efter tio år,
om han får segern. Oden och kung Erik segrade. Men
flera runstenar vittna söderut, i Skåne och Östergötland,
om män som fallit vid Fyris — säkerligen i
tronkräva-rens dödsvigda fylking.

Historien om Styrbjörns kamp är f. ö. fullt i stil med
allt som vi veta om vikingatidens kungar i Norden. De
hade det föga lugnt, dessa härskare. Alla de nordiska
kungahusen voro vid denna tid befryndade med
varandra, liksom också med Englands och Rysslands, Irlands
och Nordsjö-öarnas härskarätter, och dessutom med de
hedniska eller nykristnade furstarna i slavernas länder vid
Östersjöns sydkust. Hur pass ordnad arvsrätten till alla
dessa riken var, är outrett. Men så mycket är tydligt, att
den, som tillhörde kungasläkten, kunde uppträda som

tronkrävare, om han lyckades få tillräckligt många och
mäktiga män att stödja sina anspråk, vare sig på tinget
eller på slagfältet. Det var en hård tid, då rätten satt »i
spjutstångs ända». Vikingalivet verkade upplösande på de
gamla fasta bondesamhällena. Kungaättlingarna kunde,
tack vare sitt anseende och sina möjligheter som
tronkrävare, lättare än andra skapa sig en ställning som
»sjökonungar», d. v. s. som mer eller mindre tillfälliga ledare av
de plundringslystna och stridsberedda fribytareflottor,
som alltid funnos tillhands, där byte och sold vinkade.
Därför stod det illa till med den lagliga makten i de
flesta nordiska rikena. Dock synes Sveariket ha stått
sig bättre än både Norge och Danmark och de
vikinga-välden, som avlöste varandra i Västeuropa. Efter
Styrbjörns angrepp regerade Erik Segersäll, så vitt vi veta,
ostört, och lämnade riket i arv åt Olov Skötkonung.
Denne, som grundade Sigtuna, —• därmed var Birka ur
världen — torde ha varit Sverges förste kristne konung.

I03

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>