Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
feå, fett något förutsattes före sjclfva sitt sättånde.
Allt sättande sätter något efteråt, och fortttslUniag
eget rom blott i fråga om tvénne begrepp, kritka
Jmda sättafe af samma princip.
1 allt detta Hegelska ligger egentligen
Fiéhtia-nism eller transscendental Idealism. Hegel rörcr
i samma cirkel $om Fichte* bar till utgångs- och änd*
punkter samma lcke-jag (= Nichts) och abstracia
»lag (i= Philodophie). Fiehte’s deduetion af bvarje
moment i systemet utgick från nödvändigheten af
flotta moment, såsom villkor för Jaget i dettas falla
coticrctioti’ Fichte anticiperade således på det
éon-ereta. Hegel gör ingenting annat, då han deducerad
hvarje nytt moment ur det förras abstraethet, d. v.
s. nr desa inadaequata förhållande mot det i tysthet
förutsatta concreta, till hvilket han vill komma, och
bvilket förutsätter det föregående.
Skillnaden mellan Fichte och Hegel är den, att
Schclling gått emellan. Idealismen är djupare, mer
omfattande, reellare. Gud sjelf far här komma in
såsom «Andc».
A en annan sida ligger i denna Ficlitianism en
ovärderlig förtjenst. Begreppet om det Absoluta,
såsom personlighet, och om dess existens, såsom
personlighetsaet, ligger i både Fichte^s och Hegels
Philosophie och beliöfver blott sofras. Schellings
första och sista period ligger äfven åt detta håll.
Hans skrift om Mcnskliga Frihclcn är fördjupad
Ficlitianism. 1 hans «Grund» känoer man alltför väl
igen Fichte’s «Nicht-leh».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
